Jag vet att jag länge sagt att jag kommer vara den enda i släkten Eriksson som inte har jägarexamen och inte heller har haft nån tanke på att ta den heller. Men idag satt jag och funderade lite och kom fram till att jo jag ska nog ta den trots allt. Det kan vara den strålande solen som biddrog till mitt beslut. För det kan ju inte blir mycket härligare att få sitta på pass och fika när det är strålande solsken och så där lagomt varmt. Jag följde alltid med mamma på jakt när jag var mindre. Det bästa var alltid när man fick fika, nån älg blev det aldrig. Jag satt dock med pappa en morgon i oktober för många många år sen och just när vi laddat ur kom det en älg mitt framför näsan på oss. Men det är det närmaste jag har kommit en älg på pass.
Nu vet jag ju inte när jag kommer ha tid att ta nån jägarexamen. Det kommer troligtvis inte bli innan jag är klar med skolan, isåfall ska det vara någon sommarkurs man ska gå. Jag får luska lite i det. Men än så länge låter jag det vara osagt om när jag ska ta den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar